Nu var vi där igen…

Tillfälligt vaknar Orangina von Bäckhydd till liv.
Ni kan väl förstå att det är något fasansfullt och ondskefullt som har väckt henne?
Det hela sammanfattas med ett ord(och en siffra): Tele 2.

Det är tidigare nämnt att jag har ett mobilt bredband från Tele 2. Jag kan lugnt och rättvist medge att jag varit nöjd mestadels, med täckning, hastighet och pris. Tills det nya modemet(ett 4G modem) damp ner i brevlådan.
Modemet från helvetet, verkar det vara. I alla fall så är det ute efter att starta krig.

Täckningen på 3G är bra, det går -om än lite segt- att koppla upp, hastigheten duger oftast, men segt som en 117 årig tant med rullator stundtals dock vilket jag kan tycka borde vara mer sällan än vad det är. Priset är detsamma som tidigare.
MEN…. plötsligt, från ingenstans, helt oprovocerat, så väljer hela uppkoppling att lägga av.
Ja, alltså, enligt modemet så är jag fortfarande uppkopplad. Men ingenting händer.
Har jag tur så kan koppla ifrån och koppla upp igen, och sen få det att fungera relativt bra.
Om inte rullatortanten(fåret?) är framme och försöker föra fram min uppkoppling till rätt ställe. Då hinner jag somna innan jag kollat min mail, och dylikt!
Detta problem skulle jag kunna ha överseende med om det inte vore för en liten detalj…. Jag får ingen hjälp att lösa det!

Jag har hittills ringt  5 samtal, och varje gång säger de samma sak. Min information till dem är alltid samma –  att jag testat det de har att ge råd om, men ändå så måååååste jag pröva för annars kan de (tydligen) inte hjälpa mig att få prata med någon annan.
Det har tagit 5 samtal, för att få göra en riktig felanmälan. Seriöst?
Och nu görs en felanmälan för att jag vill säga upp abonnemanget, men INTE betala uppsägningstiden ut. Face it, jag betalar inte för en tjänst jag inte får.
Skulle du betala en helkroppsmassage om allt massören gör är att peta dig på ryggen?

Inte nog med det, så skyller de där förbannade svarta fåren på varandra.
Någon i tidigare samtal borde gjort ditt o datt, eller någon i tidigare samtal borde inte ha gjort ditt eller datt.
Jag undrar vad det är för människor som jobbar för Tele 2? Är det svarta får på riktigt?
För även om man utav ett företag har fått klara direktiv på hur man bör göra med kunden så måste man väl ändå ha lite arbetsmoral själv?
Jag jobbar förvisso i helt annat yrke, men jag skulle aldrig förnedra mina ”kunder” genom att vara på detta sätt. De talar till mig -inte med mig- och tror att jag är dum nog att inte förstå att de dribblar runt mig. Jag känner mig dumförklarad, som obetydlig kund och lurad. Tack för det Tele 2.

Nej, mitt tålamod är oändligt för rätt ända mål. Men i fortsättningen är det bara riktiga får som får mitt tålamod.

Det är..

segt, för TYKET.se just nu.
Men jag försöker skaka liv i mig själv, och sedan i Lars-Mohammed.

Det kanske är så att du vill hjälpa till?
Är du intresserad av att gästblogga hos oss så skriv en rad till oss om dig, samt om ditt ämne. Alla är välkomna, men TYKET.se förbehåller sig rätten att sålla bland förslagen.

Yttrandefrihet

I Sverige så har vi yttrandefrihet som en grundlag.
Men det som ofta glöms är att med yttrandefrihet följer även ett ansvar.
Jag tycker att många gånger tror vi att vi kan säga vad som helst och hänvisa till att vi får säga just vad som helst. Det vi glömmer är det moraliska/etiska ansvaret mot våra medmänniskor, i våra åsikter. Ingen ska ta ifrån oss våra åsikter, men vi måste även respektera andras och ta ett medmänskligt ansvar när vi framför det vi tycker.

Vad anser ni om det?

En främlings leende

Om du möter någon utan ett leende, ge henne ditt.
Ja, så låter talesättet. Men har ni upplevt vad ett leende betyder?
Har ni fångat en främlings blick någon gång, och skänkt honom ert leende?
Jag känner att sådant gör skillnad!
I veckan fick jag av en kollega höra att hon kom ihåg mig från när jag började där i våras. För att jag alltid log och hälsade. Det var en härlig kommentar, så vill jag gärna bli ihågkommen!
Så, vad betyder ett leende för dig? När gav du en främling ett leende senast?

Dåligt beteende

Den senaste tidens artiklar och snack om den omtalade 12-åringen som blev nedbrottad av en vakt har startat stora diskussioner om vad som är rätt och fel. Jag skulle vilja stanna till lite vid detta. Om vakternas agerande är rätt eller fel, det är inte det väsentliga i detta blogginlägg. Det har väckt andra tankar.
Hur får barn och ungdomar egentligen bete sig idag?
Jag förstår att detta kan vara jobbigt att se för mamman till killen, men hon behöver ta sig en funderare kring hur hennes son beter sig. Han är tolv år gammal, umgås enligt mamman med yngre barn, och beter sig riktigt illa. Det gör förmodligen de yngre barnen med. Det är något jag aldrig kommer backa upp, oavsett hur omhändertagandet av killen såg ut.
Finns det några artiklar i det här, som inte är vinklade åt att vakterna är onda bestar som förtjänar dödsstraff för det de gjort? (Nåja, ni förstår nog hur jag menar)
Det kommer bara fram i artiklarna att ungarna har koppelåkt, inte på något sätt att den här killen faktiskt gjorde stort motstånd när vakterna bad honom följa med?
Ja, den snabbe kunde läsa detta ute i bloggosfären, innan det likt lönen på löningsdagen försvann iväg igen. Någonstans måste ett agerande påbörjas, synd att inte hela händelseförloppet filmades.

Allt jag vill säga är – 12 år=barn. Uppfostra dina barn, lär dem respektera vuxna, oavsett vad de vuxna har för kläder på sig. Eller vänta lite… Framförallt om de är ordningsmakten!
Jag har tröttnat på allt trots som bara är för trotsandets skull. I och för sig, oavsett ålder på den som trotsar. Någon gång måste vi förstå att det inte bara är ”våld som föder våld” utan även dåligt beteende föder dåligt beteende.

Vill någon diskutera om omhändertagandet var rätt eller fel, så är det välkommet.
Men detta är inte ett ställe där man ska förkasta andras åsikter, utan ett ställe för diskussion. Tänk på att dåligt beteende föder dåligt beteende.  

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3949&artikel=4736532
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13732573.ab
http://svt.se/2.22620/1.2556996/vakter_brottade_ned_12-aring
http://svtplay.se/v/2557859/gomorron_sverige/6_10_16_05

TV-licensen, knappast public service

Har du TV hemma? Har du betalat TV-licensen? Duktigt av dig, men vad får du för pengarna egentligen?

Varje år betalar miljoner svenskar in drygt två tusen kronor till Radiotjänst i Kiruna. Många vet inte ens riktigt varför de gör det, men det måste man ju om man råkar tillhöra den majoritet av befolkningen som har någon form av TV-mottagare hemma. Annars får man ju en snigel på ögat, och det vill väl ingen?

Enligt SVT och Radiotjänst så handlar licensavgiften om att de som tittar på TV ska vara med och betala för en allmännyttig och oberoende TV-tjänst som kan förmedla nyheter och annan nyttig information utan att vara beroende av reklam eller annan sponsring. Har man reklam som främsta inkomstkälla kan det ju bli knivigt ifall man måste granska eller förmedla negativ information om något av de företag som betalar för reklamen och risken finns då för att man väljer att inte skära i repet man hänger i.

Själva grundidén tycker jag är jättebra och den har jag absolut inget emot. Det jag vänder mig emot är att man både tar ut ett högt pris och sedan kräver att alla ska vara med och betala oavsett om de är intresserade av tjänsten eller inte. Om man inte tittar på SVT är 2000 kronor per år väldigt mycket pengar. Om man inte tittar på TV överhuvudtaget är det ännu surare att betala för det.

Men man kan ju alltid låta bli att skaffa en TV? Man kanske gillar att titta på film, serier och dokumentärer via internet eller på hyrda/köpta skivor. Vet ni hur dyrt och besvärligt det är att få tag på en vettig storbildsskärm som inte har en inbyggd tv-mottagare? Det är inte heller alla som har möjlighet att sätta upp en projektor hemma, och dessa ska dessutom förses med nya lampor lite då och då. Att köpa en TV och operera bort den inbyggda mottagaren får du inget för, lagen säger att har den en gång varit en TV så klassas den som en TV i resten av sitt liv. Detta är ytterligare ett exempel på att det bara handlar om att kunna plocka så många som möjligt på avgiften.

Kan de inte ta ut det via skatten? Vi snackar fortfarande två tusen kronor per hushåll. I Sverige finns det ca fyra miljoner hushåll, om vi räknar väldigt lågt så har tre miljoner av dessa en eller flera TV-mottagare hemma. En snabb beräkning ger då Radiotjänst ca sex miljarder kronor årligen i licensavgifter. Jag hade velat se den politiska diskussionen om huruvida vi verkligen ska använda sex miljarder skattekronor till statlig TV och radio.

Hur ska man då göra? Själv anser jag att en viss avgift är rimlig, antingen den tas ut på skatten eller av hushåll med TV (som faktiskt har den inkopplad och använder den som TV). Tre till fyra hundralappar om året vore rimligt, det räcker till en TV-kanal och ett par radiokanaler.

Låt en enda statlig TV-kanal sända nyheter, debattprogram, samhällsinformation, konsumentprogram, kunskapsserier och annat som är viktigt men inte nödvändigtvis lönsamt. De flesta människor kan lätt acceptera att sådana program får lov att kosta pengar. Men låt de kommersiella kanalerna ta hand om sport, serier, melodifestivaler, dokusåpor, lekprogram och liknande så får vi själva välja vad vi vill ha utöver grundläggande public service. Då hade till och med jag som inte nyttjar någon TV-mottagare hemma kunnat tänka mig att lägga ett par hundralappar om året för att i varje fall få den möjligheten.

Härmed döper jag dig i Jesu namn… Vänta lite, han skulle heta Kalle!

Igår var jag på dop i Svenska Kyrkan.
Och dop får mig alltid att fundera. Vad ska det vara bra för?
Missförstå mig inte, jag klagar inte på trosuppfattningar eller annat och jag anser ingen bättre än någon annan. `
Men jag har svårt att tänka mig att det gör någon skillnad.
För om ett barn döps, och sen inte lever i sin kristna tro(alltså får lära sig mer om vad det innebär av föräldrar eller andra), vad hade då dopet för syfte? Dopet låter den som döps bli medlem i kyrkan, förvisso. Men har kyrkan rätt att stänga ute någon som inte är döpt?
Ja, om man ska uppfylla kyrkans krav så har de ju faktiskt det. Men ska inte alla få vara med och leka?
Jag har svårt att tro att en Gud som är god, skulle straffa någon som inte är döpt men som ändå levt enligt kristen tro. Men vad säger han om en döpt (och kanske t o m konfirmerad) person lever okristligt? Enligt min åsikt så är ett kristligt leverne viktigare än ett dop. Men det där lär nog finnas många åsikter om!

Hum, hur stor betydelse har egentligen dopet?
Vad tycker ni?